Startsidan Loggböcker Föregående Nästa

Semester i Rom - 2007

Oktober - 2007 Den 9 oktober - Flög jag och min dotter Elisabeth till Rom för att möta Peter som skulle arbeta sin skiftperiod där. Det har varit en dröm för mig att få se Rom sedan jag var liten, men även vår numera vuxna dotters dröm. Vi ville se alla gamla byggnader, konstskatter och känna historiens vingslag. Den romerska historien hade alltid fascinerat oss båda och nu blev det så äntligen dags för en tur dit. Vi landade i Fiumicino på Leonardo da Vinci International Airport som är Roms största flygplats och sedan hämtade Peter oss i sin bil. Fastän det var i oktober så var det 25º och det kändes när vi kom ut. Först körde vi bort om till ett stort köpcenter i Fiumicino. Det blev ett snabbt besök i matavdelningen för att inhandla lite frukost och annat smått och gott. Vi skulle kunna gå omkring och titta i timmar, otroligt stort sortiment de har jämfört mot hemma. Efteråt blev det direkt till lägenhetshotellet Villaggio I Triangoli Residence i närheten av Fiumicino och Ostia Antica. Området var bevakat och för att komma in måste man använda sig av ett kort till de automatiska grindarna. Lägenheten hade ett stort sovrum och vardagsrum som utrustat med ett barkök. Elisabeth sov i en bäddsoffa i vardagsrummet och sidan om stod en stor platt-tv, snacka om att ha det lyxigt. Ute på den stora balkongen stod en tvättmaskin och torkställning. Vi körde sedan ner till Ostia hamn för att titta på båtar och när vi passerade förbi vaktkuren, så vinkade vi glatt åt vakten som vinkade lika glatt tillbaka. Vi behövde tydligen inte stanna för att bevisa att vi hade vår båt liggandes där för att komma in på området. Vi parkerade bilen och promenerade omkring och tittade på lite båtar, men vi såg bara en svensk segelbåt, vi som var säkra på att det skulle finnas fler.

Det märktes att båtsäsongen var över för hamnen var praktiskt taget död och vi såg ingen ombord sina båtar, man brukar alltid annars se någon tvätta eller polera. Det fanns några stora motorbåtar som låg bredvid vågbrytaren en bit ut, men det såg lika dött ut ombord på dem.

Vi satt oss vid en uteservering för att äta middag men det visade sig att de hade slut på det mesta vi beställde ur menyn. Istället gick vi in och valde själva ut olika smörgåsar, men eftersom kyparen inte kunde engelska, blev det lite italienska, spanska och franska och en massa pekande i kyldisken tills han förstod vad vi ville ha. Vi fick våra smörgåsar och de var verkligen goda, även om det förstås inte var vad vi tänkt oss från början att äta till middag. Nästa morgon köpte vi bussbiljetter i kaféet runt hörnan för att ta oss till tågstationen. Peter var tvungen att ge sig iväg för att jobba så det var bara dottern och jag som skulle iväg. Vi åkte först förbi sju stationer för att byta till Metrolinjen, sedan efter två stationer och 40 minuter senare hoppade vi av vid Metrostationen under Colosseum. Det var väldigt varmt i luften och vi behövde inga jackor, men så gott som alla italienare var påbyltade.

Det kändes märkligt att komma upp från underjorden och se det som återstod av berömda Colosseum. Att veta om hur många människor som fick offra sina liv här var en lite obehaglig känsla, men ändå på samma gång mäktigt, går inte att förklara riktigt, man får nog själv komma hit och se hur man upplever det. Detta som en gång varit en tjusig amfiteater byggd 72-80 e.Kr., var numera en ganska förfallen ruin, men ändå så var den på sitt sätt fortfarande en storslagen arkitektur.

Utanför fanns det flera utklädda romerska soldater som ägnade sig åt att ta foton av turister som frivilligt ställde upp för fotografering, att de inte förstod att de sedan skulle ha hutlöst betalt, €20, var en annan sak! De försökte flera gånger med oss, men vi pinnade på och låtsades som vi vare sig hörde eller såg dem, vilket funkade alldeles utmärkt. Liksom alla de som försökte sälja paraplyer till oss de dagar när regnet hängde i luften, suck! Vi köpte våra inträdesbiljetter på Palatinen istället och slapp de superlånga köerna, där borta var det bara en person för oss i kö, lite skillnad det. Vi betalade 11€ per person i inträde till både Colosseum och Palatinen (2007). Väl tillbaka på Colosseum fick vi först stå i en säkerhetsröntgen för att komma in på området, men den ringlade på väldigt snabbt. Sedan var det en mycket mindre för att komma in i själva Colosseum eftersom vi redan hade köpt våra biljetter. Vi slapp nu att stå i den jättekö som ringlade sig utanför biljettluckorna och då var det ändå lågsäsong. Här spenderade vi ca 2 ½ timme på att gå runt och titta, men kanske borde vi ha betalat för en guide? Men vi tyckte att det var trevligare att själv gå omkring och titta, vi läste om Colosseum i vår lilla guidebok istället. Bokbutiken som fanns var dyr och jag letar hellre efter billigare böcker på andra ställen, men visst hade de ett bra utbud.

Vi blev väldigt besvikna över att det inte gick att komma ner i de gångar där gladiatorerna och lejonen ska ha varit. Tydligen var där avstängt numera och vi fick nöja oss med att blicka ner dit istället, vilket var himla tråkigt! Kan tänka mig att det sitter mycket "vibbar" i ruinerna där!

Colosseum har 80 entrévalv för att man lätt skulle kunna ta in de 55 000 åskådarna. En väldig markis kallad för velarium skuggade dem, man kunde fortfarande idag se de jättestolpar som en gång drog markisen på plats med hjälp av rep. Under renässansen plundrades Colosseums fasad, stenen användes till att bygga broar, palats och delar av Peterskyrkan. Efter Colosseum drog vi vidare tillbaka till Palatinen igen, en bit att gå och inte alla turister hittar dit, många orkar inte gå uppför den långa och höga backen så de skiter i det. Palatinen var ett mycket eftertraktat ställe att bo på under antiken och några av stadens mest berömda invånare hade sina praktfulla hem här, som t.ex. den store talaren Cicero, poeten Catullus och Augustus som föddes på kullen och bodde kvar här under mycket blygsamma omständigheter, även då han blev kejsare. Palatinen är en av Roms berömda sju kullar, det finns otroligt många sevärdheter, arkeologiska utgrävningar visar att det finns anknytningar till myten om att Romulus och Remus grundade Rom. Hela området domineras av ruinerna av Domus, Augustana och Domus Flavia. Vi tyckte speciellt mycket om att gå omkring i Farnesinska trädgårdarna som är från 1500-talet. Vissa områden har de fått spärra av eftersom det uppkommit hål i marken där det börjat störta in och trädgårdarna ligger ovanpå en del av det kejserliga palatset, Domus Tiberiana. Det var inte svårt att föreställa sig de rika romarna som bodde här i sina förnäma privatbostäder, en riktig oas fortfarande idag fastän närheten till nöjesarenan Colosseum.

Vi spenderade ca fyra timmar på Palatinen, men det var egentligen för lite, vi borde ha spenderat hela dagen här. Helst med en egen guide för att förstå vad som egentligen hade utspelat sig här. Det var svårt att uppskatta allting när man börjar bli trött, men det var ändå skönt att gå därifrån när vi själv ville.

Efter Palatinen åt vi Panini med Mozzarella & Prosciutto och drack Macchiato. Vi promenerade omkring ett par timmar och besökte bl.a. Circus Maximum (Circo Massimo) som var antikens största travbana med plats för 300 000 personer. Här hölls kapplöpningar med häst & vagn, idrottstävlingar och djurstrider. Vi blev förvånade att den en gång berömda travbanan såg ut som en kullrig fotbollsplan eller jättelik gräsmatta idag. Banan var 640 m lång och man kunde köra fjorton varv, sammanlagt ungefär nio mil (8960 m). Den var byggd av trä och cement som man uppfunnit då. Det tog tid att gå förbi hela området och i slutet fanns det en del ruiner kvar att titta på. Det var i varje fall inga problem för mig att känna av de vibbar från bl.a. de hästar som sprungit, stupat och plågats till döds här. Det var obehagligt att känna av deras dödskrin emellanåt, så det var skönt att gå härifrån. Vi gick tillbaka mot Colosseum sedan och tog Metron därifrån, så vi var inte tillbaka från det började att mörkna och trötta var vi. Vi hade mött flera italienare som hjälpt oss och varnat oss för tjuvar, att vi skulle akta oss för ställen med lite folk och hålla hårt i våra saker, men inte enda gång råkade vi illa ut och det var vi glada för. När vi var tillbaka gick vi bort till snabbköpet tvärs över gatan och handlade lite mat. Jisses vilket matsortiment de hade i det lilla snabbköpet, det blev en massa delikatesser av allt möjligt. Peter kom hem lite tidigare och vi planerade lite inför morgondagen. Om det inte blev några problem med flygplanet under morgonen skulle han följa med oss på sightseeing. Vi lyckades hitta en ledig parkeringsplats vid tågstationen som även en annan fått syn på. Men Peter kör redan som en infödd så han klapp den snabbt som attan. Vi hoppade av Metron i närheten av Vatikanstaten för att se Peterskyrkan (Basilica di San Pietro in Vaticano).

Inte någon av oss är troende men vi ville besöka Peterskyrkan som ska vara väldigt vacker. Själv har jag ett horn i sidan till Peterskyrkan då den är byggd av sten & marmor från bl.a. Forum Romanum & Colosseum. Idag kan man förstås fråga sig hur man kunde göra så?

Det första vi fick göra för att komma in i Peterskyrkan var att ställa oss i en väldigt lång kö på Petersplatsen, som är ritad av barockarkitekten Bernini. Här kan 300 000 människor samlas och en gång i tiden låg här kejsar Neros cirkus där många kristna led martyrdöden. Vi fick genomgå en säkerhetskontroll för att visa upp vad vi hade med oss och ryggsäckar var inte accepterade, liksom att vi inte fick vara barbenta eller visa för mycket, då fick man inte lov att komma in i kyrkan. Väl inne, troende eller ej måste jag erkänna att vi blev överväldigade av hur vacker och imponerande den var. Men vi tror förstås inte att vår tro inom oss skulle vara mindre på något sätt om det istället varit en enkel kyrka, tron sitter väl inte i pengar, makt och skönhet? Peterskyrkan var uppkallad efter aposteln Petrus som s.k. led martyrdöden omkring år 64 e.Kr. under kejsar Neros förföljelser och Petrus tros ligga begravd under kyrkan. Många vallfärdar hit och tårna på bronsstatyn över Petrus hade nötts bort av alla kyssar den fått motta av alla pilgrimer. Den nuvarande kyrkan påbörjades att byggas 1506 och invigdes 120 år senare, 1626. Det berodde på en nästan hundra år lång debatt om hur den skulle utformas och flera arkitekter var verksamma, bl.a. Bramante, Michelangelo och Maderna. Den väldiga kupolen ritades av Michelangelo, som dock hann dö innan den färdigställdes, han var inspirerad av Brunelleschis kupol i Florensdomen. Det är världens största katolska kyrka och är 132,5 m hög och insidans yta är 15 160 m² stor kan teoretiskt rymma 60 000 människor samtidigt. Kyrkan som är av basilikatyp innehåller 11 kapell, 45 altare och ett stort antal konstverk av olika slag. Kyrkan är ett veritabelt "konstmuseum" med alla sina målningar, skulpturer, stuckaturer och mosaiker. I korsmitten förvaras kostbara reliker, bland annat en del av Kristi kors. Interiören hyser även ett antal påvegravar. Vår svenska drottning Kristina (1626-1689), som abdikerade från den svenska tronen, konverterade till katolicismen och flyttade till Rom 1655 och hon ligger idag begravd i en sarkofag under Peterskyrkan.

På bilden syns Berninis magnifika Baldacchino, påvens högaltare med sina vridna barockpelare i brons som finns i kyrkans mitt. Det är endast påven som får lov att celebrera mässan vid detta högaltare, ett otroligt tjusigt hantverk och undertill ska Petrus grav finnas. Vi tog en snabbtur i katakomberna under Peterskyrkan där många påvar ligger begravda. Vid påven Johannes Paulus II grav knäböjde några nunnor som bad, det stod även en vakt utplacerad där. Kan tänka mig att många kanske får ett religiöst spel när de ser hans grav. Vi själva fick inte mycket ut över besöket där nere mer än det var svalt och rofyllt.

Vi orkade inte att även stå i den långa kön till Vatikanmuseet med det Sixtinska kapellet, som är påvens privata kapell i Vatikanen. Michelangelo målade taket med scener ur skapelsehistorien samt altarväggen med en imposant fresk, som framställer Yttersta domen. Det finns hur mycket som helst att se där inne och vi vill i så fall ha flera timmar på oss. Jag vill gärna tillbaka till Rom igen och det får istället bli vid nästa besök! Efter besöket i Peterskyrkan hade vi kvar 3 timmar tillsammans, men vid fem var Peter tvungen att ta sig till flygplatsen för att ta emot flygplanet. En bit utanför dyra Vatikanstaten hittade vi ett litet kafé där vi drack Macchiatos och åt väldigt goda Panino Bufalinos. Efteråt gick vi mot Castel Sant' Angelo (Änglaborgen) som från början var ett mausoleum som Kejsar Hadrianus byggde ca 130 e.Kr. för sig och sina efterträdare.

Borgen har haft många olika roller under historien; på 270-talet som en del av kejsar Aurelianus stadsmur, medeltida citadell & fängelse, men även som påvarnas residens i tider av politisk oro. Det 58 rum stora museet skildrar borgens historia från de nedre våningarnas fuktiga celler till renässanspåvarnas vackra våningar med bl.a. fina vapensamlingar, rustningar, möbler, gobelänger och fresker. Vatikankorridoren som kallas Passetto (smal korridor) byggdes 1277, leder från Vatikanpalatset till Castel Sant' Angelo och fungerade som en flyktväg då påven var i fara.

Korridoren användes år 1494 av påven Alexander VI Borgia då Rom invaderades av kung Karl VII av Frankrike och den fanns med i boken Änglar & Demoner av Dan Brown, spännande. De femkantiga vallarna som byggdes under 1600-talet omkring borgen, förbättrade dess försvarsmöjligheter under belägringar. Vi borde ha spenderat många timmar här och tittat ordentligt på allt, men vi hade ont om tid och ögonen blev mättade efter ett tag så vi gick vidare.

Vi tog oss till Piazza di Trevi där vi fick trängas med alla andra turister, men under högsäsongen lär här vara ännu värre. Fontänen var större än vad jag föreställt mig, en jättelik vit skapelse med turkosblått vatten som sprutande nedanför havsguden Neptunus. Fontänen projekterades av Giovanni Lorenzo Bernini och fullbordades av Nicola Salvi 1762. Jag skulle gärna själv velat ta mig ett dopp som Anita Ekberg i filmen Det ljuva livet (La Dolce Vita), men var rent för feg för att ens försöka.

Jag och Elisabeth slängde varsitt mynt i fontänen över axeln, för sägnen säger att då har man försäkrat sig om att få besöka Rom igen, hmm, tror inte på sådant, men kul var det och har vi tur så... Roms kommun samlar varje år in ca två miljoner kronor från fontänens botten som går till hjälporganisationen Caritas. Vi fortsatte sedan bort mot Spanska Trappan som absolut inte var något speciellt mer än då massor av folk som satt i trappan och typer som försökte pracka på oss s.k. gratis rosor, ett trick som pågick redan när jag var en liten skit. När de försökte med Elisabeth sprang hon till slut från sin plågoande som insisterade på att rosen var gratis, visst visst!

Efter Spanska Trappan åkte Peter iväg, medan vi fortsatte att gå runt i de smala gränderna och bara njöt. Vi hittade en riktig liten Lady & Lufsen restaurang där vi satt oss för att käka middag. Elisabeths pizza var god men min cannelloni var absolut ingenting, smaklös och tråkig, men mat är mat och mätt blev jag. Restauranger som ligger i närheten av populära turistfällor bryr sig inte så mycket om maten de lagar, de vet att man äter där ändå för de ligger rätt. Vid sju var vi helt slut i benen och tog tåget tillbaka. Nästa dag, fredag, körde Peter oss till tågstationen, själv hade han inte tid att följa med för det var jobb som gällde. Det var ganska mulet och på väg in till centrum började det regna. Vi hade naturligtvis inget paraply med oss, så när vi kom fram till Colosseums tunnelbanestation försökte vi vänta ut regnet en timmes tid. Till slut, väldigt motvilligt, fick vi inhandla ett paraply av en försäljare utanför. Jag prutade duktigt och fick rätt pris efter jag visat mig vara lika envis som försäljaren, men det brukar jag vara, ha! Vi begav oss bort till Forum Romanum i ösregnet (italienska Foro Romano), som var antika Roms offentliga plats för bl.a. politiska möten, handel och religiösa ceremonier. Forumet var beläget mellan kullarna Capitolium, Palatinen och den mindre kända Velia. Vi var nästan helt genomblöta och gick tätt ihop under paraplyet, hoppandes mellan alla de större vattenpölarna, men ett tag regnade det så mycket att det kom forsande. Forumet ligger uppe på en kulle och när vattnet kom i så strida strömmar, blev det översvämning där vi gick och till sist fick vi som alla andra ta skydd, många av oss turister stod samlade på de få ställen där vi slapp stå i vattnet. Till slut började det äntligen att klarna upp och det slutade att regna, sakta men säkert började våra kläder torka och vi kunde borsta av den torra leran från byxbenen efter ett tag.

Den kända triumfbågen Septimius Severus på bilden längst ut uppfördes 203 e.Kr. till den romerske kejsaren med samma namn. Den runda byggnaden på den andra bilden är Romulus tempel från 300-talet och har sedan 500-talet fungerat som ett förrum till kyrkan Santi Cosma e Maniano.

Vi spenderade tre timmar på att gå runt och titta bland alla ruiner, liksom på Palatinen borde man ha haft en guide som berättade för oss om vad vi såg, men det fanns inga guider p.g.a. det dåliga vädret. Jag som läst om Forum Romanum och även haft prov i skolan om det, kunde inte komma ihåg mycket mer att det varit en marknad och en viktig mötesplats, tur vi hade vår lilla guidebok med oss. Vi kunde i varje fall känna av atmosfären, det var lätt att föreställa sig hur det var här en gång i tiden. Otroligt att så mycket ändå var bevarat fastän Mussolini lät anlägga den stora vägen Via dei Fori Imperiali, som går rakt genom Forum Romanum. Vägen är även det största hotet genom historien mot Colosseum därför att Romtrafiken är tät och föroreningarnas effekter har gjort att den delvis söndervittrat, vilket bara fortsätter ännu idag.

Saturnustemplet på bilden grundades förmodligen 497 f.Kr. och representerade en uråldrig kult. De tolv lagtavlorna, bronsplattorna med grundlagen från republiken var uppsatta i templet. Innanför podiets kraftiga murar förvarades den romerska statskassan. Platsens helighet borde ha gjort säkerheten total, men när Julius Caesar genomförde sin statskupp 49 f.Kr. lade han utan skrupler beslag på kassan. Vi fortsatte mot Piazza della Rotonda och Pantheon som är ett romerskt tempel för "alla gudar." Anledningen till templet bevarats så väl när andra monument förstörts under Roms brokiga historia, var att templet blev till en katolsk kyrka på 600-talet, Santa Maria ad Martyres. Detta underverk av romersk byggnadskonst ritades av kejsar Hadrianus för att ersätta ett tidigare tempel av Marcus Agrippa, Augustus svärson, som förstördes under en brand.

Pantheon är en cirkelrund byggnad med en kupol ovanpå som anses vara ett arkitektoniskt mästerverk, eftersom det är gjutet i ett stycke i ett material som är föregångaren till betong. En gång var kupolens utsida helt täckt i brons och fasaden av marmor, men med åren har marmorn plockats ned och använts till andra byggnader. Bronset på taket blev bl.a. kanoner på Castel Sant’ Angelo. Kupolen har ett stort hål i mitten, oculus, där rök från offrade djur kunde stiga upp till gudarna. Öppningen har inget glas varför det ibland regnar in, marmorgolvet har små hål som leder bort regnvattnet i ett sinnrikt avloppssystem ner till floden Tibern. Inne i kyrkan ligger bland andra konstnären Rafael och de italienska kungarna Viktor Emanuel II och Umberto I begravda. Pantheon var en imponerande byggnad och vi är glada för att vi tog oss tiden att gå dit.

Nästa mål var Area Sacra di Largo Argentina som ligger bredvid en buss- och spårvagnshållplats. Under 1920-talet fann man antika tempel och här låg Pompejus teatern och en del andra tempel. Det var här Julius Caesar 44 f.Kr. ska ha blivit mördad, förrådd av sin närmaste man Brutus. Området var inte öppet för allmänheten, men man kunde titta på utgrävningen från gatan ovanför. Idag var ruinerna ett härbärge för många av Roms herrelösa katter, dit man kunde donera pengar och få adoptera en av de många katterna där.

Sedan fortsatte vi bort mot Piazza Navona som byggdes av kejsaren Domitian som en arena åt stridsvagnsracing, förloraren riskerade livet. I dag var det en mötesplats med torghandel och restauranger, under kvällarna råder här ett sjudande nattliv. I mitten av torget låg Fontana dei Quattro Fiumi, de fyra flodernas fontän, eller fyrflodsfontänen som den också kallas på svenska, ett verk av Giovanni Lorenzo Bernini från 1651. Vi den norra delen av torget fanns statyn Fontana di Nettuno från 1878, som tyvärr var täckt p.g.a. en pågående restaurering, men den visade havsguden Neptunus när han kämpade mot ett havsmonster. Det föregick en massa tingel tangel uppträden och vi tyckte inte att här var något särskilt intressant att titta på, dessutom visste vi om att det fanns speciellt många ficktjuvar här så vi var hela tiden på vår vakt, ganska jobbigt. Efteråt åkte vi tillbaka och gick in på restaurangen sidan om och åt varsin vedeldad pizza, så gott, men farligt farligt, lätt att man blir bortskämd och inte vill ha något annat än just vedeldad! Personalen var mycket trevlig och huset bjöd på både vitt vin innan maten, aptitretare och en liten dessert. Allting var otroligt gott och miljön trevlig. Dagen därpå, lördagen, var sista dagen för mig och Elisabeth att hinna med vad vi mer ville se av Rom.

Eftersom det var lördag skulle Peter redan sluta vid åttatiden, förhoppningsvis, för det ingår väldigt mycket administrativt arbete, oftast mer pappers- & datorarbete och telefonsamtal än att fixa med kärran. Ibland kom intressanta personer på besök, som på bilden då Air Force One och Air Force Two (Boeing 757) kom med president Bush och hela hans stab. Säkerheten var otroligt hög de dagarna de stod där, men han fick tagit ett kort med mobilen på väg ut till kärran. Sista dagen gick jag och Elisabeth från Colosseum bort mot Celio – den minst kända av Roms sju kullar. Vi förstod inte först varför vi blev så trötta när vi promenerade hit, men Celio låg på en kulle och det bar uppför hela vägen. Den vackra parken Villa Celimontana hade lämningar från antiken, bl.a. Basilica Hilariana som syns på bilden. Basilikan byggdes av pärlhandlaren Manius Publicius Hilarus, ca 150 f.Kr. och var huvudkvarteret för en sekt som dyrkade Great Mother (Moder Gudinnan). Parken var sval och skön för en varm dag som denna, det kändes mer som om vi befann oss ute på landet. Vi tog oss högst upp och blickade utöver Rom, vi hörde inga brusande bilar utan bara fågelkvitter och skrattade barn som hade en utflyktsdag här med sina föräldrar. Vi gick runtom hela parken för att ta oss bort till de romerska baden, förmodligen gick vi en lång omväg, men vi hittade dit efter ett tag och fick även se kyrkan Santi Giovanni e Paolo. Terme di Caracalla var ett av de största badhusen (terminer) och uppfördes av den romerske kejsaren Caracalla 211-216. Denna badanläggning rymde 2000 - 3000 personer och hade frigidarium (kallbad), tepidarium (medeltempererat rum), caldarium (varmrum) och så två palaestras (gymnastiksalar). En del av termerna bestod av en akvedukt för att transportera in vattnet. Det fanns inte mycket kvar av själva interiören mer än några mosaikgolv, resten var antingen plundrat sedan länge eller överfört till olika palats och museer.

Vid utgrävningar har man upptäckt de ca 5 km långa gångarna under badhusen, som hade plats för rörledningar, ventilation och avlopp. Från baden gick vi tillbaka in mot centrala Rom och Capitolium (Campidoglio), som är den mest berömda av Roms sju kullar. På Capitoliums högsta punkt ovanför Forum Romanum byggde de första romarna sin fästning Arx mitt för Tiberön som var den bästa platsen att korsa Tibern. Under antiken var den säte för det religiösa livet och för makten. Piazza de Campidoglio - torget och de tre palatsen uppe på Capitolium var ett arkitektoniskt verk av Michelangelo, som även ritade den långa trappan som leder upp till piazzan, La Cordonata 1536. När vi kom dit fotograferade man ett brudpar som precis gift sig. Runt torget låg de Capitolinska museerna i två av de tre palatsen, Palazzo de Conservatorio och Palazzo Nuovo. Den tredje byggnaden Palazzo Senatorio var Roms stadsfullmäktiges officiella säte.

Vi gick runt och tittade men besökte aldrig något av museerna, för vi ville inte offra vår sista dag på att vandra omkring inomhus en massa timmar. Bronsstatyn mitt på torget, Marcus Aurelius ryttarstaty, var den enda bevarade antika ryttarstaty som fanns kvar. Många romerska statyer förstördes under medeltiden av kyrkans män, men den här klarade sig eftersom man under lång tid trodde att den föreställde Konstantin den store, den förste kristne kejsaren. Vi tog oss en titt på Vittorio Emanuele monumentet bredvid som upprört många romare, det uppfördes på mark som troligtvis innehåller många lämningar från antiken som skoningslöst byggts över. Vittorio Emmanuelle var Italiens första kung och det var han som enade Italien och han var den som lät resa detta monument över sig själv. Det är överdrivet pompöst och innehåller egentligen ingenting, utan är mest bara ett enda stort minnesmärke. Ibland hör man av romarna själva tala om det som "Roms löständer", "Bröllopstårtan" eller "Skrivmaskinen."

Visst var det var en ståtlig byggnad trots att den nu var täckt till största delen eftersom en restaurering pågick, men vi förstår även att byggnaden var en nagel i ögat på många romare. Vi tog oss upp längs trappan på baksidan till toppen av taket där det fanns en terrass med uteservering och en härlig utsikt över hela Rom.

Trajanus marknader var redan från början den antika världens underverk, ett stort byggnadskomplex uppfört 100-112 e.Kr. som rymde 150 butiker och fungerade likt dagens köpcenter. Vid nordvästra hörnan stod en magnifik välbevarad 40 m hög kolonn som ska påminna om Trajanus seger över dacherna som invigdes av honom själv 113 e.Kr. Askan efter Trajanus var begravd i en urna av guld vid kolonnens fot. Naturligtvis var området inte öppet nu när vi kom, utan de byggde om för att först öppna till våren 2008.

Vi tog oss tillbaka mot Colosseum för att äta vid metrostationen Colosseo som hade ett kafé med otroligt goda Paninis, men när vi närmade oss såg vi massor av demonstratörer, poliser och militärer. Den blivande italienska presidenten skulle hålla tal här och det rådde nästan kaos. Vi trängdes först med strömmen av folk med plakat på väg mot metrostationen, som var ganska obehagligt eftersom det var ett enormt tryck från folkmassan och vi var rädda för att bli nertrampade. När vi så tagit oss dit upptäckte vi att både metrostationen och kaféet var stängt, liksom tre andra metrostationer i närheten. Vi fick istället ta oss till Circo Massimo metrostation, men det var inte lätt för vi fick gå motströms en lång sträcka som var ännu obehagligare. Vi tog oss därför ur folkmassan och gick mot Palatinen istället. Vi stannade till på vägen vid ett utomhuskafé för att beställa något ätbart, men servitrisen kom inte tillbaka för att ta vår matbeställning när vi väl beställt och betalt för något kallt att dricka, det var väldigt rörigt och det kryllade av folk. Vi var tvungna att ta oss runt om Palatinen och förbi hela Circus Maximum innan vi kunde korsa vägen till metrostationen, suck och stön. Vi var helt slut efter uppförsbacken och den långa vägen dit, men vi hade inget val om vi inte ville gå tvärs genom alla demonstranter, vilket vi inte vågade för att många av dem var väldigt upprörda. Väl tillbaka var klockan nästan nio och Peter hade precis kommit tillbaka. Vi gick ut för att äta på samma restaurang som dagen innan och där åt vi vår sista vedeldade pizza för denna gång, behöver väl inte säga att det var gott. Dagen efter flög vi hem till lilla Ystad.

Marie Westergren

Till Början

Detta material är skyddat av lagen om upphovsrätt och eftertryck eller annan kopiering förbjuden Copyright © 2004-2010 Marie Westergren