|
|
| Loggbok 10 - 2006 |
|
Ystad Småbåtshamn - Skillinge Hamn - September, Oktober, November & December - 2006
Lördagen den 9/9 - Vi hade tänkt följa den kappseglingstävling som Ystad Segelsällskap arrangerat ute till havs. Efteråt skulle vi segla till Kåseberga för att äta och slutligen gå en runda upp till Ales Stenar innan vi drog hemåt igen. Vår vän/gast Pontus ville följa med oss och vi kom överens om att träffas senast 09.30 för att vara där ute innan tävlingen började vid elva snåret. När ingen gast dök upp vid avtalad tid fick vi själva sjöstuva och förbereda för avgång.
Försenad anlände han först 10.45, så när vi anlände till utkanten av tävlingsområdet var kappseglingen över. Nu såg vi istället fram emot turen till Kåseberga, solen sken och det var underbart seglingsväder. Eftersom klockan nu redan var 13 beräknade vi vara tillbaka tidigast vid 20, men då sa vår gast att han var tvungen att vara tillbaka senast 18.30. Det är svårt att hålla en specifik tid när man seglar och att stressa blir ingen kul segling.
För hans del var det ok att segla tillbaka för att släppa av honom på landbacken, men då skulle vi förlora minst 2 timmar. Vi beslöt oss för att gå mot Kåseberga men vända tillbaka mot Ystad en bit innan. I början blåste det 5-6 m/s och det fanns inga vågor att prata om. Men efter ungefär halvvägs blåste det upp till 10-12 m/s och vi loggade 8 knop. Nu försvann det fina vädret men det regnade inte och det blev ändå en härlig segling.
Jag fick en adrenalinkick som hette duga när jag stod till rors och njöt av hur graciöst hon tog vågorna med ett härligt flyt. Det går inte att beskriva hur ett sådant rus känns om man inte seglar själv, men vår gast, uppskattade det inte på samma sätt för han var grön i ansiktet. Några sjömil utanför Kåseberga vände vi tillbaka mot Ystad för tiden tickade och vi fick istället in hårda vågor snett mot fören så att det ibland smällde till ordentligt under däck.
Jag lämnade över rodret till Peter som är så mycket bättre på att parera vågor än vad jag är, ännu så länge. Vi tog in några rev på storsegel och genua för att inte utsätta dem för ännu mera påfrestning. Slarvigt nog missade vi att säkra spisen som gungade så häftigt att bänkskivan ovanpå trycktes upp från sitt läge och for ner i durken med ett brak. Trälisten på bänkskivans framsida sprack och durken fick sig några jack. Tur i oturen är att ändå bänkskivorna ska åtgärdas nu till hösten.
Vi tog oss ut en bra bit från land för att hitta bättre vindar och fick kryssa en del, men nu när vi "bara" gjorde 5 knop kändes det som vi inte kom någonstans. Vår gast var märkbart lättad när vi närmade oss land. Vi hoppas att han äter sjösjukemedicin nästa gång han ska ut och segla med någon så att han slipper må så dåligt, ingen kul. Efter vi förtöjt hade Pontus bråttom iväg för klockan var nästan 19, så vi förtöjde, packade ihop och städade undan ombord.
Seglad sträcka: 31 M t/r
Lördagen den 30/9 - Vi seglade iväg till Skillinge för att ta upp båten. Vi kom iväg i tid och vädret var skönt även om det kändes att hösten kommit. Det var lite kallt men det regnade åtminstone inte och vi fick en fin segling. Det var bara jag och Peter ombord, vår dotter som inte gillar att segla avstod, synd för det är kul när hon också är med. Men med tanke på att det var en hel del sjögång var det förmodligen tur att hon stannat på landbacken. |
 | Jag stod till rors medan Peter tog sig en liten välbehövlig tupplur under en stund. Halvvägs till Skillinge var det gott med en liten fika och varmt kaffe. Trist bara att autopiloten är paj, trevligare om båda kan koppla av när vi äter. På väg in i Skillinge hamn vid 15-tiden stod jag till rors, en bra övning att se till att hålla mig på rätt sida om prickarna och kolla av att enslinjen stämde. Under tiden förberedde Peter med förtöjningar och fendrar. I den öde småbåtshamnen var det knappast några problem med att hitta en ledig plats "ler". | | |  | Vi hann precis med att packa ihop våra saker och förtöja innan min väninna kom och hämtade oss i sin bil. Hyggligt av henne och vi slapp vänta på bussen ett par timmar under en lördagskväll. Nästa dag tömdes båten på allt från elektronik till gardiner. Vi tog ner seglen och vek ihop dem på däck som inte var det lättaste och matgästerna på Skillinge Hamnkrog hade förmodligen roligt åt vår teknik när vinden emellanåt tog tag i seglen. Men bättre vika dem där än på grusunderlaget i närheten. |
|
| |
 |  | Nästa dag igen var det dags för upptagning med lite annorlunda förfarande än i Ystad. Peter stod istället bekvämt i en lyftkorg och strippade enkelt masten på radardom, Vhf-antenn & vindflöjel innan han fäste lyftslingan till masten. Det tog inte lång tid att lyfta av masten och sedan lyfta upp henne ur badet. | | |
|
| Skönt att se att båtbottnen inte var full av havstulpaner och sjögräs i år. Det syntes att Coppercoaten gjort sitt jobb och vi är mer än nöjda med produkten och arbetet vi la på henne i våras. De få havstulpaner och algslem som fanns avlägsnade jag lätt med högtryckstvätten, förutom de som satt sig på propellerbladen. Det var inte mycket jag såg till av Peter för han hade full rulle med sitt. Jag avslutade med att tvätta av masten och lägga på Mast Protect. |
| |
 | Peter konserverade motorn & holdingtankarna och tömde vattensystemet & varmvattenberedaren innan hon bogserades bort till båthallen av varvets lilla lastbil. Jag var mer nervös än vad jag ville erkänna för mig själv för att den biten inte skulle gå vägen. Ekipaget vägde ca 14 ton och den lilla lastbilen såg inte ut att orka med att dra så tungt. Men i sakta mak gick det hur bra som helst och väl efteråt när hon stod på plats inomhus, kändes det skönt att hon skulle stå här hela vintern. |
|
|
 | Först i december började varvet med att lägga ny teak i sittbrunnen, kanske lite väl sent för det var en hel del saker vi skulle få utfört av dem. Det visade sig att original teaken i sittbrunnen inte var äkta utan 6 mm tjockt teaklaminat som var ditlimmat och inte ditskruvat. Det enda sättet för dem var att ta bort laminaten, var att hugga bort den med ett stämjärn och det är sådant jobb som tar sin tid att utföra. |
|
| |
 | Även de två avställningsytorna på varje sida om nedgången belades med teak och de rostfria grabbräckena fick plockas bort för att kortas med ca 6 mm för att passa när teaken var lagd. Peter valde att själv ta bort dem och mycket av innertaket, det är sådant arbete som kostar mycket att få utfört p.g.a. arbetstiden. För att komma åt de svårtillgängliga muttrarna till de rostfria grabbräckena fick han både borra och fräsa bort material. |
|
| |
 | Vi fick tag på en kyltekniker som också konstaterade att köldmediumet läckt ut. De trycksatte kylsystemet med nitrogen och sprejade läckspray på de olika kopplingarna för att se vart läckan fanns. Det visade sig vara den känsliga flexibla slangen som sitter på baksidan av motorkompressorn som släppt i själva kragen. Det måste ha hänt när Pontus bl.a. plockade ner den motordrivna kylkompressorn för modifiera om infästningen och flytta denna ca 5 mm, eftersom han ansåg att drivremmarna till kylkompressorns hade konstant kontakt och nöttes för mycket. |
|
| |
| Dagen efter plockade Peter ner kylkompressorn och lämnade in den till kylteknikern. Han skulle byta det carbon seal (special koltätning) som sitter på kompressoraxeln och det jobbet kräver specialverktyg. När nu kylsystemet konverteras till R134a ska en s.k. negativ tryckövervakare installeras på retursidan för att förhindra att den motordrivna kylkompressorn jobbar med negativt tryck. Vi vill inte enbart ha flexibla slangar med snabbkopplingar då dessa läcker lättare, men även kopparrör med fasta förskruvningar som håller bättre. |
| |  |  | Värmeväxlaren (första bilden) plockades ner och filtret (syns inte) byttes ut mot ett vanligt standardfilter. Det är exakt samma som Frigoboats original men inte lika dyrt och lättare att få tag i. När Peter plockade ut kylplattan tog han foton nerifrån boxen för att komma ihåg hur den satt monterad. Snabbkopplingen på den flexibla slangen hade rostat fast med åren, så den gick inte att rubba utan att skada något annat. Slutligen sågade han helt enkelt sönder den och kunde därefter plocka ut kylplattan utan några problem. |
| | | Vårt engelska försäkringsbolag krävde en rigginspektion för att förnya vår försäkring. Ystad är förvisso ingen stor stad men vi har Ystadsegel som är förutom segelmakare, även är ett auktoriserat servicecenter för Seldén. Vår mast, den löpande och stående riggen, vantstagsspridarna, rodkick, bom, Furlex, vinschar & avlastare och vantskruvar inspekterades. Anmärkningarna blev att bl.a. byta ut de fyra vantstagspridarna som hade småsprickor och de nya från Seldén kostade en mindre förmögenhet då de inte var standard.
Även tre nya Sta-lok vantskruvar beställdes från England. Peter reparerade två av våra vinschavlastare och de båda storsegelfallen med 10 mm wirefall byttes ut eftersom de släppt i några av kardelerna. Nu införskaffades istället 10 mm Dyneema som var mycket bättre. Försäkringsbolaget gav oss tummen upp för fortsatt försäkring. Skönt att ha det avklarat, men ändå skönast och tryggast för vår egen del att ha en mast och rigg man kan lita på i hårt väder. |
|
|
|
| Marie Westergren |