Loggbok 1 - 2006

Startsidan

Loggböcker

Föregående

Nästa

Loggbok 1 - 2006

Ystad Småbåtshamn - Mars & April - 2006

I vintras brydde vi oss inte om att täcka över båten med presenning eftersom den blir till ett stort vindfång där vi står och blåser ändå slutligen sönder. Peter har inte haft så mycket tid över för att fixa i båten som han tänkt och kylan ombord var ingen vidare arbetsmiljö. Att värma upp luften ombord emellanåt till en behaglig temperatur är väl ingen höjdare det i heller med tanke på kondensen som bildas när luften värms och kyls.

I februari meddelade kommunen oss att vi fått en permanent båtplats på 12 x 4 m, äntligen ett positivt besked som vi längtat efter ett tag nu. Som i så många andra småbåtshamnar råder det brist på både båtplatser och större sådana. Det var skönt att slippa platsen borta vid gästbryggan och förhoppningsvis kommer vi slippa skador på båten. Vi ser fram emot både vår nya plats och våra nya och mer permanenta båtgrannar!

I höstas läste jag in förarbeviset, men inte för att få stämpeln i den lilla löljiga blå boken utan för att jag ville lära mig väjningsregler, sjömärken, symboler, navigation, sjösäkerhet och träffa trevliga kurskamrater. Jag hade i varje fall ingen önskan om att bli kapten ombord, men det må vara andras. För mig var det viktigt att kunna agera själv om någonting händer ombord.

Det vi fick lära oss borde ha varit av mer modernt snitt och även tagit upp dagens sätt att navigera med Gps och plotter. Jag vet att kompass och andra nautiska hjälpmedel förutom sjökort och passare ska ingå i kursen, men det gjorde det inte. Efter förarbeviset läste jag in kustskepparen, men efter mindre än halva kursen insåg jag att den inte skiljde sig mycket från förarbeviset.

Den bestod mest av ännu mer gammeldags navigation med tråkiga uppgifter läraren själv hittat på och det kändes som om man var tillbaka i högstadiet. Jag var inte den enda som tyckte att kustskepparen var otroligt seg, synd att vi inte fick en lite roligare och yngre lärare. Om någon missförstått en uppgift och ifrågasatte under genomgången hur han kommit fram till svaret, svarade han oss med typ "ja men så ska det vara", inte varför.

I slutet av februari var vi Köpenhamn på Copenhagen Boatshow som bara hålls vartannat år. Oftast var det lång väntetid till visningsbåtarna och en del av dem var värda den långa väntan, medan andra fick man ont i huvudet av att besöka p.g.a. all styrenlukt ombord, urk. Som vanligt gick tiden rent för fort och vi hann inte riktigt med allting, men det var frågan om att orka också.

Vi fick inhandlat flera olika sorters nödsignaler till bra priser och en del sjösäkerhetssaker. Peter hittade snygga seglarskor till fördelaktigt pris om man köpte två par, själv hittade jag vare sig några skor eller kläder jag var intresserad av. Vi pratade även med Isotherm och fick bra tips av dem om kylkompressorer, vi planerade att köpa ett nytt kylsystem ombord till hösten.

När mässan stängde vid sju hade vi ont i fötterna och i varje fall mitt huvud värkte efter alla nya synintryck. Ibland undrar jag varför man "plågar" sig igenom en eller två sådana mässor varje år om man inte ska köpa ny båt förstås. För våran del hör det ihop med att seglingssäsongen är på G och man känner av suget i seglingstarmen. Vi sov gott den natten och dagen efter kändes det nästan som om vi sprungit ett maratonlopp, ja jag i varje fall!

Vi tog hem förpikstoalettens ena dörr för restauration, laminatet hade svällt och släppt undertill. Nytt teaklaminat införskaffades på Malmö List och bitar limmades på med ett speciallim som vi fått av en möbelsnickare. Resultatet blev väldigt bra och det syns knappt. Nedgångsluckan slipades och lackades, vilken skillnad när den blev klar. Ventilationsgallret skruvades dit på plats istället för spikas och kommer garanterat sitta kvar.

Infästningen till offeranoden åtgärdades eftersom det alltid var fuktigt i kölsvinet där den sitter monterad och det var inte kondens utan saltvatten. De genomgående bultarna för anodinfästningen byttes ut och en omplastning utfördes på insidan. Även nya jordkablar till anoden drogs och numera är det torrt. En rengöring fick bort det mesta av gammalt dieselspill när gubben min ändå var igång.

Under hösten hade vi diskuterat om att ta bort alla lager av gammal bottenfärg och slipa henne ren ända ner till gelcoaten och sedan göra en epoxi behandling. Varje vår när vi bottenmålat så släpper färgen på flertal ställen och så kan det inte fortsätta. Vi bestämde oss för att göra jobbet i år och det var ett lika bra tillfälle som något annat! Innan vi projektet påbörjades planerade vi det noga och köpte hem allting vi kunde tänkas behöva, där kom verkligen Biltema till nytta med bra priser på saker som rakbladsskrapa, rakblad, förtunning, aceton, massa slippapper etc.

I början av mars när det fortfarande var riktigt kallt påbörjade Peter det dryga jobbet med att skrapa bort all gammal färg med en 50 mm bred rakbladsskrapa. Jag provade ett par gånger men klarade inte av rätt teknik för att handskas med den. Det var lätt att göra jack i gelcoaten när rakbladet var nytt eller började bli slött och det lyckades jag med några gånger. Peter skadade inte gelcoaten och fick bort den hårda färgen, jag vet inte hur han bar sig åt, men bra blev det.

På ställen där färgen satt som fastgjuten penslades färgborttagningsmedel på som fick verka en stund under plastfolie för att inte dunsta bort. Färgen löstes upp och efteråt var det mycket lättare att skrapa bort den. Färgen som skrapades bort hamnade på byggplast under båten som sedan samlades ihop och återbördades till återvinningscentralen som farligt avfall. Sedan fick Peter åka iväg igen för att arbeta sin skiftperiod och väl tillbaka igen var det bara båten som gällde.

Vi hade kommit till slutet av april och färgen var nu bortskrapad från botten och det dags för att avlägsna resterande färgrester med både aceton och förtunning. Att lukta på lösningsmedel så länge även om det var utomhus var ingen höjdare, om man inte gillar att vara påtänd förstås. Liksom när man gnuggat en stund på färgresterna med trasor dränkta i aceton, blev fingrarna stelfrusna i de tunna plasthandskarna, som dessutom sprack efter ett tag.

När ena sidan var frilagd från så mycket färg som möjligt slipades resterna bort med en excenterslipmaskin och 120 papper. Vi hjälpte Peter med att slipa och lärde oss snart att gå metodiskt tillväga, att slipa så lätt som möjligt för att inte ta för mycket av gelcoaten. Vi var även lite nyfikna och nervösa för vad vi ev. skulle hitta under all gammal bottenfärg. Men när vi nu såg den nakna bottnen lugnade vi oss, för det fanns nämligen ingenting att bli orolig för. Vare sig någon form av böldpest eller "dolda" grundstötningsskador.

När ena sidan slipats klar började Peter med att spackla igen de småskador som fanns med en 2-komponents undervattensspackel, som på bilden syns som blå fläckar. Det fanns fortfarande en del ställen där den kvarvarande färgen ätit sig in ordentligt och där punktslipade vi bara mycket lätt med en slipmus. Det tog en stund innan jag fått in snitsen att arbeta med en sådan, men när det väl satt så blev det mycket roligare, speciellt om vi jämförde med den tyngre excenterslipmaskinen.

Det jobbigaste var att komma åt för att slipa undertill, det var ingen bekväm arbetsställning att kröka ryggen på det viset under längre stunder. Peter som var mer van vid konstiga arbetsställningar inom sitt jobb tog det allra värsta. Men jag och Elisabeth gjorde ändå mycket upp och ner slipande och varje dag såg vi alla ut som smurfar av den blå färgen, men på slutet mer som snögubbar. Det gick sakta framåt men åtminstone framåt och i början av vårt "lilla" projekt, kändes det som vi hade ett evighetsarbete framför oss.

Vi var nu inne i nästan slutet av april och det var dags för att påbörja epoxi behandlingen. Vi hade lånat en professionell fuktmätare och mätte skrovet som visade sig vara torrt och inte fuktmättat, för annars måste båten torka ut först. Vi använde oss av LeFants Epoxi primer som är en tvåkomponents high-build "nylon" epoxi primer, specialformulerad för undervattensytor som skydd mot vatteninträngning och som underlag till antifoulingfärg. A och O var en epoxi som tål låga temperaturer och då blev valet LeFants produkt.

Marie Westergren

Till Början