|
|
| Julsemester på Teneriffa- 2006 |
|
Teneriffa, Playa de las Americas - December & Januari - 2006
Den 26 december flög vi till Teneriffa för en två veckors semester, så att bl.a. Peter och Elisabeth skulle få sol och saltvatten som hjälp för sin psoriasis, som nu blommade för fullt. Först pratade vi om att åka till Thailand, men det var svårt att planera in någon ledighet när Peter arbetar som han gör. När det sedan visade sig att han kunde ta sig ledigt runt jul och nyår som vi planerat, då fanns det inga biljetter att få tag i till vettiga priser. Valet blev istället Teneriffa och det fanns tre platser kvar på det lägenhetshotell med Vingresor som vi tyckte såg trevligast ut. |
| |  | Vi bodde på ett lägenhetshotell i Playa de las Americas på sydvästra sidan av Teneriffa. I broschyren såg bilderna fina ut men i verkligheten var det slitet och gammalt, balkongen med dess utsikt var det enda positiva. Hotellet har nog varit partylägenheter åt engelska ungdomar förut. Även städningen lämnade mycket att önska. Det saknades en del i köksutrustningen, så vi köpte en billig kaffekokare som vi har svårt att vara utan och en del enklare köksredskap. |
| | | | Varje morgon fixade jag en ordentlig frukost som stekt skinka/bacon med potatis tortilla. De flesta av dagarna blev det nybakat bröd till frukost för antingen knallade Peter eller Elisabeth bort till det närbelägna konditoriet. Vi fixade bocadillos att ta med oss till stranden, det är baguetter med t.ex. Serrano skinka, tomater & ost. | | |  | Vädret var fint med ca 22 - 26º och vi hade sol för det mesta, men jag måste erkänna att jag ändå var en badkruka. Peter och Elisabeth bangade däremot inte och badade flera gånger om. Vårt favoritställe låg nära hotellet och hade en lång gräsmatta ovanför badstranden, skönt att slippa all sand. Det enda som direkt skvallrade om att det var jultid, var alla de röda julstjärnorna som fanns lite överallt. Men det fanns inte fanns någon direkt julstämning här, den infann sig i varje fall inte. |
| | | | Under sex dagar hyrde vi bil och körde ca 140 mil under dessa dagar och var nästan överallt på ön. Dagen innan nyårsafton besökte vi Loro Parque på nordvästra Teneriffa, endast gångavstånd från Puerto de la Cruz. Det var ett helsike att hitta parkeringsplats, slutligen blev vi lotsade till en parkering inne på en bakgård av parkpersonalen. Parken var värd att besöka trots inträdespriset, för det fanns mycket att se och omgivningen var trevlig. Men man hinner knappast med att både se delfin-, säl-, späckhuggareshowen och alla fåglar. Parken påminde lite om Sea Life Park på ön Oahu i ögruppen Hawaii, väldigt amerikaniserad med andra ord. | | |
|
 | Späckhuggarshowen var ganska kort men bra upplagd med sina fantastiskt fina däggdjur. Jag fick tårar i ögonen när jag såg hur försiktiga dessa stora djur var mot sin tränare, vilken fin kontakt de hade med varandra. Delfinshowen påminde om de vi sett förut, men delfiner är underbara djur och väl värda att se. Resten av tiden gick vi runt för att kika på alla fåglar i sina utomhusvoljärer. Pingvinerna var mina favoriter och de hade en stor inomhusbassäng för att kunna hålla kylan. |
|
| |
| Vi tyckte om Teide och dess omgivningar, vägen dit slingrade sig upp på över 2000 m höjd och det fanns tät tallskog hela vägen upp till själva nationalparken. Det var svindlande högt och höjden är väl inte min bästa vän, hmm, jag hade väldigt bra utsikt från passagerarsidan. Det gick att köra dit upp från olika håll och det gjorde vi också eftersom vi besökte Teide två gånger. |
| |  | Pico del Teide på 3718 m är den högsta vulkantoppen och den tredje största på jorden efter Mauna Loa och Mauna Kea på den stora ön i ögruppen Hawaii. 1492 då Christopher Columbus var på väg till Amerika och seglade förbi Teneriffa, antecknade han i sin loggbok att Teide hade ett utbrott. På bilden syns den spetsiga vulkantoppen Pico del Teide och Chinyero (askvulkan) som 1909 hade sitt senaste utbrott och det pågick under tio dagar. Skogen har idag börjat komma tillbaka, vilken kämparglöd för att överleva i så karg miljö. |
|
| |
| Troligtvis planerade de flesta för nyårsafton när vi valde att köra dit och höll sig på hotellen, för det fanns inte så många turister och vi fick en P-plats t.o.m. uppe vid själva linbanan. Vi satt oss en stund inomhus i besökscentret och värmde upp med en kopp kaffe och en bit kaka som kostade så mycket att det nästan inte smakade. Utomhus var det väldigt kallt tack vare höjden, tur att vi tog med oss varmare kläder. |
|
 |  | Vi var uppe på ca 2350 m höjd där linbanan började sin väg upp till toppen på ca 3 600 m.ö.h. När vi såg kön och priset för att åka med sket vi i det, för vi har varit på Haleakela på Hawaii som ligger på 3055 m.ö.h. och vi var nöjda med att beundra utsikten därifrån vi var istället. |
|
|
 | Teide omges av Spaniens mest besökta nationalpark, Parque Nacional de las Cañadas del Teide, som blev ett naturskyddsområde 1954 med ca 3 miljoner besökare årligen. Det kändes lite som om att vandra omkring i ett månlandskap för det var kusligt tyst. Så tyst att vi inte hörde någonting från den stora vägen som passerade förbi alldeles i närheten. När vi körde därifrån vällde molnen in över de omgivande vulkantopparna, t.o.m. lite läbbigt, det märktes att man sett för många rysare! | | |  | Vi körde till Icod de los Vinos för att se Drakblodsträdet som ska vara 3000 år gammalt, men som troligtvis "bara" är ca 400 år. Det var en charmig stad och värd ett besök. Det tog tid att hitta parkeringsplats och när vi väl kom fram till den botaniska trädgården var det 20 minuter kvar tills de stängde. När de ändå skulle ha 10€ i inträde sket vi i det. Istället gick vi runt om och fick ändå ett ganska bra foto. Vi fick se ett annat Drakblodsträd rent gratis bara en bit därifrån. Vi satt oss på torget och käkade glass innan vi fortsatte! |
|
|
| Den lilla småstaden Garachico vid den norra kusten var tidigare öns huvudstad. Byggnaderna från 1700-talet är välbevarade med sina klassiska balkonger i trä och stenlagda gator. Staden hade en gång i tiden en betydande hamn, grundad av en affärsman från Genova och var centrum för sockerproduktionen och handeln på ön. Men under 1600-talet utsattes invånarna för en rad epidemier, stormar och bränder och storhetstiden tog slut för alltid när byn till stor del begravdes i lava 1706. Vid bergssluttningarna i närheten av bergen Bermeja öppnade sig en enorm krater och lava, aska och giftig gas strömmade ut i de omkringliggande dalarna som täckte stora delen av den lilla staden. |
|
 | Vi satt på torget vid Plaza de Libertad Pavillon, drack kall öl, njöt av solnedgången och stämningen. Nedanför byn fanns flera naturliga havsbassänger där man kunde bada. De fick in friskt havsvatten och fiskar från öppningar ut mot havet och vattnet följde tidvattnet. Denna lilla by blev vår absoluta favorit. Jag har släktingar i Spanien och atmosfären här med bl.a. sitt gemytliga torg och vitkalkade hus, påminde mycket om den lilla bergsby där jag själv tillbringat många somrar. | | |  | När Elisabeth fyllde år den 2 januari körde vi Go-cart på Europas största bana Karting Club de Tenerife som är 1.2 km lång. Det blev tre rundor och här gick det verkligen undan. På kvällen gick vi ut och åt på vår favoritrestaurang, ett litet mexikanskt ställe som låg längs promenadstråket i närheten av badstranden, lätt att missa. De hade en trevlig uteplats, väldigt god mat och dessutom trevlig personal. Sedan hade de levande musik och stämningen var väldigt trevlig! |
|
| |
| Musikerna som spelade "plågade" Elisabeth med att sjunga flera gånger för henne under kvällen och emellanåt smög sig hennes namn in i låtarna när de spelade en snabb Happy Birthday serenad. Hela kvällen fick hon ha en häftig cowboy hatt på huvudet och vi övriga sombreror hattar. Vi har nog aldrig sett henne mer röd om kinderna än då! Här firade vi nyårsafton också och hade skitroligt. Vid tolvslaget hade Playa de las Americas ett stort fyrverkeri, istället för att man själv sköt raketer, mycket trevligare. |
|
 | En av dagarna besökte vi närbelägna Puerto de Los Cristianos som liknade området där vi bodde, med andra ord samma sorts tingel tangel. Vi strövade längs med turiststråken, käkade glass i det fina vädret och gick ner mot hamnen som inte var så stor. Där låg inga långseglare, men utanför stranden i närheten av hamnen låg det flera större båtar, förmodligen långseglare. Vi undrade hur det var att ligga där ute på svaj? |
| | |  | Vi tog oss runt till andra sidan av ön till Puerto de la Cruz. Där var vädret sämre eftersom molnen har svårt att ta sig över bergskedjan, därför vi valde att bo i Playa de las Americas istället. Vi kom dit för att bada i havsbassängerna, men naturligtvis bestämde de sig för att stänga tidigt för att det fanns för lite folk! Istället badade vi en bit längre bort till den svarta lavasandstranden, där vi slog oss ner under några timmar. Men det blev inte så mycket badande av för det gick ordentliga vågor och undervattensströmmar där ute. | | |
|
|  | Vi var nere flera gånger i hamnen Puerto Colon men såg aldrig till några svenska långseglare! En av dagarna var Peter ute och seglade men då kände jag inte för att följa med, ångrade mig lite efteråt men gjort är gjort. Det var en trevlig kapten ombord en äldre Bavaria 42, den enda aktiva charterbåten för säsongen tråkigt nog. Att följa med en av de större segelbåtarna var inte speciellt kul, förutom att de var fullpackade så var det turist turer för att titta på delfiner och solnedgången. | | |
|
|
|
|
|
 | Vi körde också ut till fyren Faro de Teno som ligger på Teneriffas västligaste udde. Den sista biten dit ut gick på en ganska dålig väg och en skylt varnade bilisterna för att man tog sig dit ut på egen risk. Vi körde försiktigt och tog det lugnt. Landskapet bjöd på en underbar vild miljö och det stupade ned ca 600 m, vilken utsikt! Men att segla här utanför är väl ingenting som hmm lockade, när man såg alla de sylvassa klipporna nedanför. | | |
|
|
 | Güimar är en liten stad på östkusten känd för sina pyramider. Från början fanns det nio stycken men idag finns det bara sex kvar. Det var den norska arkeologen Thor Heyerdahl som upptäckte att pyramiderna hade stor likhet med Mayaindianerna och Aztekernas pyramider i Mexico. Troligtvis var de astronomsikt intresserade eftersom alla trappsteg placerades mot väst där man exakt kan följa vintersolståndet. Thor Heyerdahls norske vän Fred Olsen köpte hela markområdet 1998 innan det jämnades med marken och han skapade en nationalpark och ett museum på platsen. | | |
|
| Från Güimar körde vi vidare mot huvudstaden Santa Cruz de Tenerife, men vi tog oss inte in till centrum utan bara ner till hamnen för att titta. Det var en stor hamn och det fanns några långseglare som låg där, men troligtvis hade de åkt hem över jul för det fanns ingen ombord. Vi fortsatte sedan vidare mot Playa Las Teresitas som ligger på norra Teneriffa, en av Europas största konstgjorda och den enda med gyllengul sand på Teneriffa för att man har hämtat tusental ton sand från Saharaöknen. |
|
 | Det blåste bra och vi fick den finkorniga sanden precis överallt, jobbigt och inget kul så det blev inget långvarigt besök. Jag och dottern besökte de offentliga toaletterna vid stranden, men fy tusan vad äckligt där var och som det stank. Dessutom fick vi betala för att komma in på äckelpott toaletten. Väl tillbaka i bilen fortsatte vi upp bland bergen en bit och körde förbi många mindre byar, men slutligen var det bara till att vända tillbaka för vägen tog slut i en mindre by, ett kul äventyr. | |
|  | Den 3/1 körde vi till La Laguna och besökte Ikea för skojs skull. Vi fortsatte sedan längs de slingriga vägarna uppe i bergen mot Monte de las Mercedes och stannade sedan till vid ett picknickställe för att äta vår medhavda lunch. Vi hade en härlig utsikt ut över byarna längre nere i dalen och det var väldigt rofyllt tills fyra idioter på fyrhjulingar dundrade förbi oss i hög hastighet. Galningarna måste ha haft någon form av dödslängtan att tävla mot varandra på de smala och slingriga vägarna. |
|
| |
Förutom fyrhjulingarna var det en härlig tur och emellanåt påminde det om att köra hemma i våra skogar. Efteråt körde vi för att bada vid Playa de Benijo och parkerade längs vägen. Vi letade oss ner till stranden med sin svarta lavasand som alla de naturliga stränderna har här. Det var farliga vågor och klippor så det gällde att akta sig, men vi var rent ensamma, en härlig känsla att det ändå kan vara så öde på en så populär ö, helt otroligt.
De sista dagarna innan vi skulle flyga hem hittade vi flera olika restauranger & barer precis bakom vårt hotell som vi inte lagt märke till förut. Ett spanskt matställe, Bar & Restaurante La Rosa, hade väldigt god inhemsk mat och var ett tillhåll för de lokala med bl.a. många taxichaufförer som kom hit för att äta. Hit kom även vi för att äta de fyra sista dagarna vi hade kvar av vår semester. Det var nästan som Sällskapsresan då de letade efter Pepes Bodega och först i slutet av filmen visade det sig att den låg precis bakom deras hotell fniss!
De fjorton dagarna gick ganska fort men var ändå ganska lagom tid, för tre veckor hade varit för länge för vår del. Vi kommer hellre hit en gång till någon gång i framtiden och upplever mer av ön. Vi kände att vi blivit "mätta" på allt som fanns att erbjuda, men man vet förstås vad som väntar på en där hemma. Allting som ska fixas och räkningar som ska betalas, hmm, ja det berömda ekorrhjulet så att säga! |
| Marie Westergren |