|
|
| Båtköpet - 2003 |
|
|
Vår & Sommar - 2003 |
Hur kom det sig att vi köpte segelbåt? Intresset för segling vaknade våren 2000 när vi började att läsa intressanta och spännande resebrev på nätet, liksom flera böcker från olika långseglare. Förutom att de var underhållande fick vi många bra tips att ta del av, saker man själv inte tänkt på. Kanske vi nu kan undvika tråkiga och dyrköpta läxor, eller dela med oss av våra egna till andra? Det vi inte vet idag, lär vi oss med tiden och framförallt i vår egen takt.
Vi samlade in information om olika båtmodeller för att ta reda på vilken som passade oss. Vi körde runt till de flesta småbåtshamnar i Skåne, beundrade andras segelbåtar, pratade med ägarna och tog reda på vad det verkligen innebar att äga båt. Men det är som folk sagt till oss, det är det som är charmen med det hela, att man aldrig blir riktigt fullärd. Men eftersom det alltid finns saker att göra ombord är det egentligen ett riktigt evighetsprojekt att vara båtägare.
Det första besöket hos en båtmäklare blev i Helsingborg. Vi tittade på en amerikansk Hunter 38 som verkade lovande med tanke på bilderna. I verkligheten visade den sig vara väldigt steril och opersonlig, nej tack sa vi samtidigt. Vi besökte också en Jeanneau 38 och Jeanneau Sun Odyssey 40, ganska trevliga båtar, men nackdelen var att det var nya båtar. Som innebär att man får införskaffa mycket ny utrustning. Vi tittade även på en Dehler 37 som visade sig vara rent för låg i tak med tanke på Peter är 1.86 m och han vill ha ståhöjd.
Vi var också sugna på att köpa svenskbyggt som t.ex. Hallberg Rassy, Najad, Malö, Forgus i storleksklassen 38 till 42 foot, men priserna fick oss att tappa sugen. Vi ville ha båt inom den närmsta framtiden och inte vänta i flera år för att spara ihop merparten eller ta ett stort lån. Vi började tänka om lite och sneglade istället på möjligheten att köpa båt utomlands med många fler möjligheter att hitta rätt båt till rätt pris.
Peter hade fördelen med att sysslat med en hel del byråkratiskt pappersarbete utomlands via sitt jobb under flera år så han lät sig inte avskräckas. Vi fick hemskickat många intressanta objekt via e-mail både från Tyskland och Spanien, men där fanns ingen båt vi var speciellt sugna att titta närmare på. Under tiden vi sökte båt läste Peter in förarbeviset, kustskepparen och LRC-certifikat (tillstånd att sända på HF, MF och VHF). När det gällde biten med motorer och elektronik har han mycket nytta av sina kunskaper inom sitt område som flygtekniker. |
 | Nästan ett år förflöt innan vi av en ren händelse fick reda på att en skeppare med båtmäklarkontakter på Mallorca hade hus inte så långt ifrån oss. Fördelen var att Peter kände honom via sin bror som också är skeppare och han hade bara positiva saker att säga om honom. Vi hade tur att han då arbetade på Mallorca, så tillsammans med honom sökte vi båt I El Arenal med omnejd. I slutet av februari flög Peter dit för att titta på så många båtar han orkade och hann med. Själv hade jag aldrig orkat hålla samma takt som han nu gjorde när han avverkade båtar mer eller mindre på löpande band. |
|
Vi ville ha en båt med någorlunda gott om utrymme ombord för bl.a. inte riskera att gå varandra på nerverna. Men naturligtvis även för att ha plats för ett stort förråd av mat, verktyg och reservdelar, hmm och allt annat man ska ha med sig som är nödvändigt, ja eller inte, beror på hur man ser det. Från början ville var jag mest intresserad av att enbart ha förpik och akterkabin, men insåg snart fördelen med en tredjekabin. Mest för att kunna stuva undan saker och ha tillgång till en bra sjökoj under längre turer.
Helst ville vi inte ha teakdäck, eftersom vi inte ser fram emot problem med läckor och underhållet som kräver sitt när det börjar bli till åren av både tid och pengar. Ett pentry med gott om arbetsytor och en stor akterkabin stod på min önskelista, inte två akterkabiner till krypin ställen. Jag får cellskräck bara av tanken att ha det så. Ett riktigt navigationsbord stod på Peters önskelista och inte bara ett litet bord som är dagens navbord på många nyare båtar.
Sedan var en CC sittbrunn ett krav, dels för att om man råkar ut för dåligt väder och stora vågor som bryter över båten sitter man mer skyddat, men även för att vi ville ha en rymlig akterkabin med ståhöjd. När Peter kom hem igen hade han specifikationer och bilder med sig på flera båtar som hade vad vi sökte. Vi sållade bort en del av dem och bestämde oss för att tillsammans titta på de sju båtar som var kvar på vår lista. |
| |
 | I slutet av mars åkte vi till Mallorca under två dagar för att gå igenom dem. Vi bodde på hotell i El Arenal och därifrån körde mäklaren runt oss till olika marinor. Vädret var som en svensk försommar, underbart med andra ord. Jag har varit på Mallorca när jag var barn några gånger under slutet av 70-talet. Ur ett barns synvinkel var det då mest en varm och stökig plats, nu fick jag ändrat uppfattning. På kvällarna strosade vi omkring och tittade på stan, åt gott och fick prata ifred om för- och nackdelar på de olika båtar vi kikat på. |
|
| | |
 | Av de sju vi tittade på var det bara fem vi fastnade för. Två av dem var Moody 425 CC, den ene fenkölad och den andre bulbkölad, en Oyster 40 med däcksalong, en Hallberg Rassy 42 och slutligen en amerikansk Moorea 44. De andra två, en Catalina 42 och Grand Soleil 44 passade inte oss. Att titta på sju båtar låter kanske inte som speciellt mycket, men att hinna med fler båtar under två dagar är jobbigt och Peter hade ändå redan gjort grovjobbet. |
| |
|
 | Den amerikanska Moorean fastnade jag för med allt invändigt träarbete, men framförallt infann sig den riktiga långseglarkänslan. Dessvärre vägde hon 18 ton och med det jättelånga peket var hon 53 foot. Jag hade svårt att släppa taget om henne först och det tog tid för mig att inse problemen med att ta hem henne. Vår hamn har inte tillgång till så stora båtplatser eller möjlighet att ta upp en så pass tung båt. Dessutom hade köpet av henne spräckt vår budget en bra bit över vår budget, ett saftigt lån var inget som tilltalade någon av oss. |
| | | Vår nuvarande båt som då hette Elvin B tittade vi på efter gått igenom den andre Moodyn. Båda var i fint skick och ingen av dem hade gått charter, de var dessutom fräscha och rymliga med en hyfsad utrustning ombord. Elvin B hade nyare utrustning, även värmare och holdingtankar. Fördelen med den andre var att hon inte var så djupgående, 1.42 m istället för 1.83 m, sedan hade hon även spinnakerpåle och dävertar.
Moody är kända för vara bra båtar och de är byggda i s.k. Orust kvalité, så de är omtyckta av engelsmännen, vilka är kräsna när det gäller val av båt. Visst fanns det saker som behövde åtgärdas för båda var fjorton år gamla. Men de var av CC modell utan teakdäck, pentryt hade gott om arbetsytor, rymlig akterkabin med ståhöjd, en tredjekabin och en ordentlig navigationsplats. Liksom rymligt akterdäck och akterutrymmen. | |
 |
 | Vi skrev upp fördelar & nackdelar om varje båt vi var intresserade av och tog egna bilder innan det var dags för oss att åka hem och gå igenom de båtar vi valt ut. |
| | | Väl hemma letades snarliknande båtar upp på internet och vi jämförde priser, skick och utrustning. I mitten av april la vi våra bud på alla fem båtar via vår mäklare. Sedan var det bara att försöka koppla av och vänta, en spännande tid förvisso, men även med mycket nervositet inblandad. Visste vi egentligen vad vi hade gett oss in på? Valde vi nu rätt båt eller borde vi kanske vänta lite till och se om det fanns någon annan som vi kanske missat? Nä, nu var det dessa båtar som gällde, att vänta till hösten och börja om på ny kula igen ville vi inte.
I början av maj började svaren droppa in med varierande inställning till våra bud. Efter hand som motbuden kom in, så blötte och stötte vi ålder, utrustning, skick, ägarnas svar och så lade vi våra motbud på dessa. I mitten av maj hade vi fått någon typ av svar från alla via vår mäklare. Under tiden var Peter iväg för att arbeta och informationen jag fick från vår mäklare vidarebefordra jag till Peter, inte lätt att arbeta natt och sedan på dagtid ta in en massa information från mig.
Motor och teakdäck behövde renoveras på Hallberg Rassyn, dessutom var pentryt väldigt litet. Den tyske ägaren var inte direkt intresserad av att gå ner i pris så vi la inte fler motbud. Även Oystern hade problem med sitt teakdäck och den ägaren ville inte alls gå ner i pris. Hon var annars väldigt fin och bra planerad så vi var trots allt intresserade, men tyvärr var priset rent för högt. Ägarna till den ena Moodyn svarade med att vårt bud var för lågt och kom med ett motbud som vi inte accepterade eftersom det var löjligt lite de hade gått ner i pris.
Moodyn Elvin B återkom med ett intressant motbud och slutligen kom vi överens. Mäklaren upprättade sedan ett s.k. "Letter of Intent to Purchase" kontrakt, d.v.s. så la vi 10 % i handpenning. När väl kontraktet var skrivet och handpenningen betald kunde vi utföra en survey (besiktning) och en sea trial (sjösätta henne för en provtur). Mäklaren föreslog en marine surveyor (besiktningsman) som de använt sig tidigare av, men vi bestämde oss för att anlita en utomstående istället, det kändes tryggare för våran del.
Vi letade istället på nätet efter en besiktningsman och hittade några firmor i England, en av dem hade ett lokalt kontor på Mallorca och den blev det. Då kunde vi spara resekostnader, boende och traktamente för besiktningsmannen som vi annars fått stå för. Besiktningsdatum bestämdes en vecka senare när Peter kunde ta sig ledig. Det var rätt intressant när vår mäklare hörde av sig och berättade att ägaren till Hallberg Rassyn plötsligt var villig att gå ner i pris, men då var vi inte intresserade längre. | |
|
 | Den 3/6 till 5/6 åkte Peter till Mallorca. Det var vi som fick stå för alla kostnader, även för den sea trial som gjordes och efter sjösättningen togs hon upp på land igen. Tillsammans med besiktningsmannen gick de igenom henne och efteråt fick Peter en muntlig rapport. Även en analys av motoroljan skickades iväg till England för granskning, detta tog ca en vecka och då vi fick ett positivt svar på analysen bestämde vi oss för att köpa henne. |
|
| |
Besiktningsprotokollet blev klart på två dagar, det var skönt att det gick så snabbt för vi var ganska nervösa tills dess. Vi kontaktade vår besiktningsman för att höra hans åsikter om anmärkningarna och åtgärdspunkterna för dessa. Vi fick även kostnadsförslag på de åtgärdspunkter som han ansåg att säljaren skulle stå för. Nu påbörjades ytterligare en förhandling via vår båtmäklare med säljaren om kostnaderna som hade med sjösäkerheten och utrustningsbeskrivningen att göra.
Både säljaren och vi stod på oss, men slutligen gick säljaren med på ytterligare ett prisavdrag för att kompensera de brister som framkom vid besiktningen, förvisso inga stora, men ändå. Vi fick hemfaxat pappren, skrev under dem båda två och faxade dem tillbaka. Nu skulle mäklaren avregistrera henne i England och ordna allt annat tråkigt pappersarbete åt oss. Den 22/6 flög Peter till Mallorca igen för att avsluta det sista pappersarbetet och onsdagen den 25 juni 2003 var Elvin B äntligen vår.
Hon döptes bara om till Elvin A för vi är lite skrockfulla, dessutom tyckte vi om namnet. Sedan blev det bara så att när andra kallade henne för Elvina gjorde vi detsamma, men vi har inga planer på att döpa om henne igen och ändra i skeppsregistreringspappren. Sedan var det dags att börja leta efter försäkringsbolag, vår besiktningsman föreslog ett känt och bra engelskt bolag med priser som var överenskomliga.
Först hade vi planerat att få henne hemseglad och Peter skulle ha följt med på en delsträcka, men det hela drog ut för mycket på tiden. Vi ville få hem henne innan sommaren var över, så istället ordnade vi med att få henne hemtransporterad på lastbil från Frankrike till Schleswig i Tyskland. Vilket var snabbt och lätt, dessutom inte så dyrt som vi först befarat, eftersom firman hade båttransport ner till södra Frankrike men skulle sedan gå tom tillbaka. |
|